Clementina

En tid innan jag skapade den här bloggen förädrades mitt liv. Jag blev en annan person, en känslokall person. Under två års tid levde jag som den här personen, gömde mig för verkligheten. Jag gjorde idiotiska saker, sårade ett dussintals personer, vissa väldigt grovt, utan att jag ens brydde mig.

Men för ca ett halvår sen förändrades mitt liv igen. Jag lärde känna den hittills bästa personen jag vet. Han tog mig tillbaka till dom levande, och hjälpte mig få tillbaka mina känslor igen.

I och med att känslorna kom tillbaka kom även mitt samvete tillbaka. Och det hemska jag förut inte brytt mig om, ångrar jag nu. Något fruktansvärt. Och jag mår hemskt dåligt av det.

En liten del av muren från den känslokalla tiden finns fortfarande kvar. Jag kan inte riva den hela på en gång, då förgår jag av smärta. Men jag tar lite i taget och försöker bearbeta det jag har gjort. Förhoppningsvis gör jag framsteg och kommer en dag kunna leva utan smärtan. Just nu är den med mig vart jag än går.



Jag vet egentligen inte varför jag skriver detta. Det är ganska meningslöst för andra att veta om. Men jag känner att jag måste göra det, och antar att det har något med min bearbetning av smärtan att göra.


Jag är hemskt ledsen för er jag har sårat, ni anar inte hur mycket jag önskar ha det ogjort.

/Tina